Berättelser om kyrkor i Skara stift
lista / karta Borås kommun
Hedareds stavkyrka
Berättelser om kyrkor
i Skara stift
lista
Hedareds stavkyrka
Hedareds stavkyrka är den enda bevarade stavkyrkan i Sverige, och den enda utanför Norge som står kvar på sin ursprungliga plats. Tidigare har det funnits en stavkyrka i det närbelägna Vänga som var byggd på 1060-talet, men som revs i början av 1900-talet.
Det finns idag endast 34 stavkyrkor bevarade i världen. Förutom Hedareds stavkyrka finns det 30 stycken i Norge,
Ytterligare en norsk stavkyrka flyttades på 1800-talet till Polen samt en finns i England.
Man trodde först att kyrkan var byggd på 1200-talet, men man har senare daterade den till senmedeltid. Man har fastställt att timret som använts höggs i 1500-talets början. Och i ett biskopsbrev från 1506 berättar att biskop Vincentius från Skara var på besök i Hedared för att hålla mässa när kyrkan byggdes.
Kyrkan äger ett avlatsbrev utfärdat av biskopen. I detta dokument utlovades att den som besökte kyrkan i Hedared för att bland annat förrätta mässa eller skänka något till kyrkans underhåll fick befrielse från ålagd botgöring.
Denne Vincentius har för övrigt en plats i den svenska historien. Han var en av de första som fördes ut för att avrättas på Stortorget i Stockholm under det som är känt som Stockholms blodbad 1520.
1500-talskyrkan har sin grund i en tidigare kyrka på platsen, som till en del har integrerats i den nuvarande kyrkan. Det är en takbalk som binder samman långhuset och koret, som dateras till tidig medeltid. Och även en del i klockstapeln har visat sig vara från samma tid, och alltså förmodligen från en tidigare kyrka.
Under en renovering i mitten av 1930-talet fann man en senmedeltida altartavla föreställer jungfru Marias kröning, som var måla direkt på ytterväggen. Denna målning hade spikats över med brädfoder under en renovering på 1700-talet.
Efter upptäckten lät man sätta gångjärn på bräderna.
Samtidigt som koret brädfodrades byggde man också till ett nytt vapenhus, och den förmodligen tidigare fönsterlösa kyrkan fick sina små rektangulära fönster.
Vapenhuset revs i början av 1900-talet, då riksantikvarien ville återställa kyrkan till sitt ursprungliga utseende. Ett nytt vapenhus uppfördes i mitten av 1990-talet.
I kyrkan finns en hel del inventarier från tidig medeltid.
På huvudaltaret finns ett franskt krucifix från 1100-talet. Rökelsekaret i koröppningen påminner om den katolska mässan.
Den vackra madonnabilden, som nu pryder det rekonstruerade sidoaltaret är från 1200- eller 1300-talet och troligen utförd av en utländsk mästare. Möjligen fanns det också ännu ett sidoaltare för Fransiscusbilden som nu står uppställd vid predikstolen.
Bilden av den helige Franciskus av Assisi antas vara från medeltiden. Man tror dock att målningarna i skeppet är från renoveringen på 1700-talet.
Det var Franciskus av Assisi som bildade Fransiscanerorden, som också gick under namnet gråbrödraorden, eftersom munkarna var klädda i grått eller svart.
Under en glasskiva på altaret ligger en väl bevarad duk, ett medeltida klosterarbete med drakmotiv samt med knypplad spets.
En märkvärdig detalj är den lilla sten av grönfärgad diabasporfyr infälld i en träbit, som vid restaureringen 1901 hittades gömd under en brädfodring under predikstolen. Den starka nötningen av träbiten tyder på att den troligen använts som resealtare eller fältaltare.
Till kyrkan hör också två vackert snidade medeltida processionsstavar, en kyrkstöt, en Karl XII:s bibel med tillägnan och namnteckning av biskopen i Skara stift, Jesper Svedberg, som var far till vetenskapsmannen och teologen Emanuel Swedenborg.
Karl XII:s bibel heter egentligen Biblia, Thet är All then Heliga Skrift På Swensko; Efter Konung Carl then Tolftes Befalning. Denna bibel trycktes 1703 och var den officiella svenska kyrkobibeln fram till 1917. Det är liksom den tidigare Gustav II Adolf-bibeln på 1600-talet en reviderad utgåva av Gustav Vasas bibel.
I samlingarna finns också ett möjligen medeltida vaxljus och en kollekthåv med klocka tillverkad 1772. Ett rött antipendie är troligen från samma tid liksom en mässkrud i svart med guldband.
På 1840-talet ansågs Hedareds kyrka så fallfärdig att den inte fick underhållas ytterligare. Istället skulle man låta bygga en ny kyrka tillsammans med grannsocknen Sandhult.
Men samtidigt med bygget av den nya kyrkan fortsatte Hedaredsborna att trots kungligt påbud underhålla sin gamla kyrka - och så har man fortsatt att göra.
De antikvariska myndigheterna återupptäckte stavkyrkan vid förra sekelskiftet och lät då utföra en stor restaurering. Då revs det vapenhus som kyrkan haft sedan mitten av 1700-talet, och den utvändiga brädfodringen som under 250 år skyddat kyrkan monterades ned.
Även senare har större renoveringar genomförts. Bland annat har man tagit bort skadade delar av syllar och ersatte med friskt virke.
Men eftersom inget gjordes för att skydda byggnaden mot nya skador hade kyrkans tillstånd i början av 1990-talet blivit så allvarligt att det krävdes mer omfattande åtgärder. Restaureringsarbetet inleddes hösten 1995 med att kyrkan byggdes in i ett presenningshus, och kyrkan lyftes 60 cm, vilket gjorde det möjligt att sänka ned syllar och lyfta ut rötskadade väggplankor. Stomreparationen tog nästan ett år att utföra och när grunden efter arkeologisk undersökning reparerats kunde kyrkan sänkas ned igen hösten 1996. Nästa åtgärd var att lägga om spåntaken, och kyrkan försågs också med ett nytt vapenhus.
Det utseende som stavkyrkan har i dag stämmer nästan helt med hur kyrkan såg ut från mitten av 1700-talet fram till sekelskiftet 1900.
Sin kyrkklocka lyckades också Hedaredsborna få behålla när den nya kyrkan i Sandhult byggdes på 1800-talet. Man bad att fortsatt få använda den gamla kyrkogården som begravningsplats, och när detta beviljades kunde man också behålla klockan.
För att skydda den kulturellt mycket värdefulla kyrkan och dess inventarier både mot stöld, skadegörelse och brand är kyrkan försedd med mycket sofistikerade och moderna larmanordningar.
Det finns idag endast 34 stavkyrkor bevarade i världen. Förutom Hedareds stavkyrka finns det 30 stycken i Norge,
Ytterligare en norsk stavkyrka flyttades på 1800-talet till Polen samt en finns i England.
Man trodde först att kyrkan var byggd på 1200-talet, men man har senare daterade den till senmedeltid. Man har fastställt att timret som använts höggs i 1500-talets början. Och i ett biskopsbrev från 1506 berättar att biskop Vincentius från Skara var på besök i Hedared för att hålla mässa när kyrkan byggdes.
Kyrkan äger ett avlatsbrev utfärdat av biskopen. I detta dokument utlovades att den som besökte kyrkan i Hedared för att bland annat förrätta mässa eller skänka något till kyrkans underhåll fick befrielse från ålagd botgöring.
Denne Vincentius har för övrigt en plats i den svenska historien. Han var en av de första som fördes ut för att avrättas på Stortorget i Stockholm under det som är känt som Stockholms blodbad 1520.
1500-talskyrkan har sin grund i en tidigare kyrka på platsen, som till en del har integrerats i den nuvarande kyrkan. Det är en takbalk som binder samman långhuset och koret, som dateras till tidig medeltid. Och även en del i klockstapeln har visat sig vara från samma tid, och alltså förmodligen från en tidigare kyrka.
Under en renovering i mitten av 1930-talet fann man en senmedeltida altartavla föreställer jungfru Marias kröning, som var måla direkt på ytterväggen. Denna målning hade spikats över med brädfoder under en renovering på 1700-talet.
Efter upptäckten lät man sätta gångjärn på bräderna.
Samtidigt som koret brädfodrades byggde man också till ett nytt vapenhus, och den förmodligen tidigare fönsterlösa kyrkan fick sina små rektangulära fönster.
Vapenhuset revs i början av 1900-talet, då riksantikvarien ville återställa kyrkan till sitt ursprungliga utseende. Ett nytt vapenhus uppfördes i mitten av 1990-talet.
I kyrkan finns en hel del inventarier från tidig medeltid.
På huvudaltaret finns ett franskt krucifix från 1100-talet. Rökelsekaret i koröppningen påminner om den katolska mässan.
Den vackra madonnabilden, som nu pryder det rekonstruerade sidoaltaret är från 1200- eller 1300-talet och troligen utförd av en utländsk mästare. Möjligen fanns det också ännu ett sidoaltare för Fransiscusbilden som nu står uppställd vid predikstolen.
Bilden av den helige Franciskus av Assisi antas vara från medeltiden. Man tror dock att målningarna i skeppet är från renoveringen på 1700-talet.
Det var Franciskus av Assisi som bildade Fransiscanerorden, som också gick under namnet gråbrödraorden, eftersom munkarna var klädda i grått eller svart.
Under en glasskiva på altaret ligger en väl bevarad duk, ett medeltida klosterarbete med drakmotiv samt med knypplad spets.
En märkvärdig detalj är den lilla sten av grönfärgad diabasporfyr infälld i en träbit, som vid restaureringen 1901 hittades gömd under en brädfodring under predikstolen. Den starka nötningen av träbiten tyder på att den troligen använts som resealtare eller fältaltare.
Till kyrkan hör också två vackert snidade medeltida processionsstavar, en kyrkstöt, en Karl XII:s bibel med tillägnan och namnteckning av biskopen i Skara stift, Jesper Svedberg, som var far till vetenskapsmannen och teologen Emanuel Swedenborg.
Karl XII:s bibel heter egentligen Biblia, Thet är All then Heliga Skrift På Swensko; Efter Konung Carl then Tolftes Befalning. Denna bibel trycktes 1703 och var den officiella svenska kyrkobibeln fram till 1917. Det är liksom den tidigare Gustav II Adolf-bibeln på 1600-talet en reviderad utgåva av Gustav Vasas bibel.
I samlingarna finns också ett möjligen medeltida vaxljus och en kollekthåv med klocka tillverkad 1772. Ett rött antipendie är troligen från samma tid liksom en mässkrud i svart med guldband.
På 1840-talet ansågs Hedareds kyrka så fallfärdig att den inte fick underhållas ytterligare. Istället skulle man låta bygga en ny kyrka tillsammans med grannsocknen Sandhult.
Men samtidigt med bygget av den nya kyrkan fortsatte Hedaredsborna att trots kungligt påbud underhålla sin gamla kyrka - och så har man fortsatt att göra.
De antikvariska myndigheterna återupptäckte stavkyrkan vid förra sekelskiftet och lät då utföra en stor restaurering. Då revs det vapenhus som kyrkan haft sedan mitten av 1700-talet, och den utvändiga brädfodringen som under 250 år skyddat kyrkan monterades ned.
Även senare har större renoveringar genomförts. Bland annat har man tagit bort skadade delar av syllar och ersatte med friskt virke.
Men eftersom inget gjordes för att skydda byggnaden mot nya skador hade kyrkans tillstånd i början av 1990-talet blivit så allvarligt att det krävdes mer omfattande åtgärder. Restaureringsarbetet inleddes hösten 1995 med att kyrkan byggdes in i ett presenningshus, och kyrkan lyftes 60 cm, vilket gjorde det möjligt att sänka ned syllar och lyfta ut rötskadade väggplankor. Stomreparationen tog nästan ett år att utföra och när grunden efter arkeologisk undersökning reparerats kunde kyrkan sänkas ned igen hösten 1996. Nästa åtgärd var att lägga om spåntaken, och kyrkan försågs också med ett nytt vapenhus.
Det utseende som stavkyrkan har i dag stämmer nästan helt med hur kyrkan såg ut från mitten av 1700-talet fram till sekelskiftet 1900.
Sin kyrkklocka lyckades också Hedaredsborna få behålla när den nya kyrkan i Sandhult byggdes på 1800-talet. Man bad att fortsatt få använda den gamla kyrkogården som begravningsplats, och när detta beviljades kunde man också behålla klockan.
För att skydda den kulturellt mycket värdefulla kyrkan och dess inventarier både mot stöld, skadegörelse och brand är kyrkan försedd med mycket sofistikerade och moderna larmanordningar.
