Berättelser om kyrkor i Skara stift
lista / karta Trollhättans kommun
Upphärads kyrka
Berättelser om kyrkor
i Skara stift
lista
Upphärads kyrka
Upphärad finns omnämnt redan år 1486 och har sedan reformationen varit ett annex i Rommele pastorat. Trakten präglades vid den tiden av små och medelstora gårdar där boskapsskötseln hade stor betydelse.
Upphärads första kyrka uppfördes i sten på Höljebacka gårds ägor någon gång under medeltiden. Denna kyrka revs till grunden under danskarnas härjningståg i Västergötland i mitten av 1560-talet. En enkel träkyrka var allt som sockenborna mäktade ersätta dem med. I början av 1700-talet var träkyrkan i så dåligt skick att man skulle bli tvungen att riva ner den och bygga en ny. Kyrkoherde Joachim Kreitlow hade då redan renoverat färdigt de övriga kyrkorna i pastoratet och satte nu igång att övertala församlingsborna att de i stället skulle bygga en stenkyrka på Nyckleby ägor intill landsvägen. Han kunde nog inte ana att järnvägens framfart drygt 150 år senare skulle göra att kyrkan helt plötsligt låg i utkanten av samhället. Hursomhelst lyckades Kreitlow så småningom med kyrkobygget, men det förtjänar att påpekas att kyrkans kassa 1723 bestod av endast 382 daler, varav en del var reducerade så kallade nödmynt. Kreitlow lyckades då få en stiftskollekt beviljad vilken gav 120 daler i tillskott och från Kunglig Majestät fick man nådigt tillstånd att flytta kyrkan till en ny plats. Den 5 maj 1724 lade kyrkoherden första stenen och efter endast 24 dagar var murverket rest.
Den 19 juli samma år kunde kyrkoherde Kreitlow själv förrätta invigningen och senare under hösten lades spån på taket.
Klockstapeln som står på den äldsta delen av kyrkogården är tillverkad 1771 av 12 ekar men innehåller numera ingen klocka. Enligt en del källor kan klockstapeln vara delvis ombyggd på 1800-talet. Den reparerades i slutet av 1920-talet och fick delvis ny panel 2014.
Tornet byggde 1928 efter en ritning av arkitekt Forssén och uppmurades av tegel ovanpå de gamla vapenhuset av byggmästare Gustav Andersson på Lunneberg till en kostnad av 22 000 kronor. I tornet hänger två klockor. Lillklockan är den ende av klockorna som tidigare funnits i klockstapeln. Storklockan införskaffades i samband med att tornet invigdes.
På andra våningen i tornet finns tre kistplåtar upphängda. Plåtarna som återfinns på vinden i kyrkstallet är bland annat över fanjunkaren vid Västergötlands regemente underlöjtnant Olof Niclas Öhman som dog 1838 i Vänersborg endast 50 år gammal.
Takmålningarna utfördes 1745 av en målare vid namn Ditloff Ross och han har även målat Jesus och lärjungarna på läktarskranket. För detta arbete erhöll Ross 277 daler. Takmålningarna föreställer änglar, bibliska gestalter, stjärnor och moln. Dessutom finns scener ur bibeln avbildade. Detta har kallats ”biblia pauperum” – De fattigas bibel. Ett sätt för vanligt folk att konkret få uppleva det bibliska skeendet i en tid när det inte var självklart att varje hushåll hade en bibel om de ens kunde läsa.
I korvalvet valde man motivet Treenigheten - och längst i väster ovanför orgelläktaren är den yttersta domen avbildat.
Längs sidorna finns sex kartuscher med bilder från Jesu lidandes historia och korsfästelsen. En text berättar också om målningarnas tillblivelse.
1725 byggdes innertak, predikstol, bänkar och läktare och 1727 var altartavlan klar. Predikstolen och altartavlan tillverkades av bildhuggaren Mäster Johan Scheffer och kostade församlingen nära 200 daler. En summa som mäster hade vissa svårigheter att erhålla och det skall ha krävts många påminnelser till sockenstämman.
På ljudtaket finns fem tavlor där kyrkans tillblivelse återberättas. Bland annat kan vi på den första tavlan läsa: ”På hans Kungl. Maijst. Konung Frederich den förste, allernådigste bevillning om kyrkans förflyttning till ett beqvämligare rum. Anno 1723 den 28 oktober”.
Altaruppsatsen är delad i tre fält eller bilder. Överst står den uppståndne frälsaren med segerfanan. I mellanpartiet ser vi den korsfäste Jesus Kristus. I bakgrunden till den korsfäste fanns före att kyrkan renoverades 1954 ett målat landskap, men vi kan nu åter se de ursprungliga 1700-talsbilden med det törnekransade hjärtat.
I det nedre fältet framställs instiftandet av nattvarden och där kan man läsa text från Johannesevangeliet: "Wilken som äter mitt Kiött och dricker mitt Blod, han haver evinnerligt liv, och jag skall uppväcka honom på den yttersta dagen”.
Under denna text är ett varningens ord från Korintierbrevet tillfogat och som i en modernare tolkning lyder: "Ty den som äter och dricker utan att tänka på vems kropp det gäller, han äter och dricker en dom över sig".
På kanten av dopfunten kan man läsa: "Then ther tror och warder döpt han skal warda salig, men then icke tror, han skal warda fördömd. Anno 1728”. Den övre delen av funten är huggen ur en ekstock medan den vackert utsirade foten är skuren ur något mjukare träslag, troligtvis björk.
Det hamrade mässingfatet, med en bild av Jesus dop i Jordan, finns med i en inventarieförteckning från 1735.
Man har även låtit tillverka en kalk och ett fat i keramik med dopfunten som förlaga.
I kyrkans ägo finns en mässhake vävd av röd taft och var 1634 en gåva från befallningsmanen, alltså rättaren eller kronofogden Nils Jönsson på krongården Rågkvid. Mässhaken renoverades 1943 för 200 kronor.
Madonnan med barnet är kyrkans äldsta föremål och hängde förmodligen redan i den gamla kyrkan. Skulpturen är hur som helst från medeltiden, och hade legat undanlagt i flera hundra år innan den åter plockades fram och hängdes upp i samband med att kyrkan renoverade 1954.
En ljuskrona med plats för 5 ljus som hänger vid altarringen är från slutet av 1600-talet. År 1684, då kyrkokassan innehöll endast 68 daler och 3 shilling kan vi i ett protokoll läsa: "Aff dessa penningar hafwa någre aff sochnemännen inköpt en Crona, dock utan Kyrkioherdens wetskap, som sig desto meer för alt framdehles athal uhrscäcktar och stijger efter deras rächning till 21 daler”. Kyrkoherden som inte gillade att sockenmännen handlat på egen hand, hette Jonas Fosselius
Det berättas att svanen, som kröner ljuskronan, biter sig själv i bröstet. Detta skall symbolisera Kristus som utgjuter sitt blod för människornas frälsning. Denna symbol brukar alltid framställas som en pelikan, vilken på detta sätt uppges mata sina ungar när det är brist på annan föda. Legenden är från 200-talet och ska enligt berättelsen om denna ljuskrona från 1600-talet ha ersatts av en svan, som säkert var en betydligt mer känd fågel bland sockenborna än pelikanen. Det finns dock mycket som tyder på att detta är en efterhandskonstruktion och att svanen, som ju ofta ser ut att picka sig på bröstet, helt enkelt är ditsatt som utsmycknad utan symbolvärde.
Sin första orgel fick kyrkan 1842. Den ersattes 1889 med en orgel byggd av Salomon Molander. Fasaden från denna och som är bevarad är troligen ritad av arkitekten vid Överintendentsämbetet Fredrik Ekholm. Bakom fasaden fick dock sedan slutet av 1940-talet ett pneumatiskt orgelverk byggt av Anders Magnusson i Göteborg. En del av pipmaterialet är liksom fasaden från 1800-talet.
Upphärads första kyrka uppfördes i sten på Höljebacka gårds ägor någon gång under medeltiden. Denna kyrka revs till grunden under danskarnas härjningståg i Västergötland i mitten av 1560-talet. En enkel träkyrka var allt som sockenborna mäktade ersätta dem med. I början av 1700-talet var träkyrkan i så dåligt skick att man skulle bli tvungen att riva ner den och bygga en ny. Kyrkoherde Joachim Kreitlow hade då redan renoverat färdigt de övriga kyrkorna i pastoratet och satte nu igång att övertala församlingsborna att de i stället skulle bygga en stenkyrka på Nyckleby ägor intill landsvägen. Han kunde nog inte ana att järnvägens framfart drygt 150 år senare skulle göra att kyrkan helt plötsligt låg i utkanten av samhället. Hursomhelst lyckades Kreitlow så småningom med kyrkobygget, men det förtjänar att påpekas att kyrkans kassa 1723 bestod av endast 382 daler, varav en del var reducerade så kallade nödmynt. Kreitlow lyckades då få en stiftskollekt beviljad vilken gav 120 daler i tillskott och från Kunglig Majestät fick man nådigt tillstånd att flytta kyrkan till en ny plats. Den 5 maj 1724 lade kyrkoherden första stenen och efter endast 24 dagar var murverket rest.
Den 19 juli samma år kunde kyrkoherde Kreitlow själv förrätta invigningen och senare under hösten lades spån på taket.
Klockstapeln som står på den äldsta delen av kyrkogården är tillverkad 1771 av 12 ekar men innehåller numera ingen klocka. Enligt en del källor kan klockstapeln vara delvis ombyggd på 1800-talet. Den reparerades i slutet av 1920-talet och fick delvis ny panel 2014.
Tornet byggde 1928 efter en ritning av arkitekt Forssén och uppmurades av tegel ovanpå de gamla vapenhuset av byggmästare Gustav Andersson på Lunneberg till en kostnad av 22 000 kronor. I tornet hänger två klockor. Lillklockan är den ende av klockorna som tidigare funnits i klockstapeln. Storklockan införskaffades i samband med att tornet invigdes.
På andra våningen i tornet finns tre kistplåtar upphängda. Plåtarna som återfinns på vinden i kyrkstallet är bland annat över fanjunkaren vid Västergötlands regemente underlöjtnant Olof Niclas Öhman som dog 1838 i Vänersborg endast 50 år gammal.
Takmålningarna utfördes 1745 av en målare vid namn Ditloff Ross och han har även målat Jesus och lärjungarna på läktarskranket. För detta arbete erhöll Ross 277 daler. Takmålningarna föreställer änglar, bibliska gestalter, stjärnor och moln. Dessutom finns scener ur bibeln avbildade. Detta har kallats ”biblia pauperum” – De fattigas bibel. Ett sätt för vanligt folk att konkret få uppleva det bibliska skeendet i en tid när det inte var självklart att varje hushåll hade en bibel om de ens kunde läsa.
I korvalvet valde man motivet Treenigheten - och längst i väster ovanför orgelläktaren är den yttersta domen avbildat.
Längs sidorna finns sex kartuscher med bilder från Jesu lidandes historia och korsfästelsen. En text berättar också om målningarnas tillblivelse.
1725 byggdes innertak, predikstol, bänkar och läktare och 1727 var altartavlan klar. Predikstolen och altartavlan tillverkades av bildhuggaren Mäster Johan Scheffer och kostade församlingen nära 200 daler. En summa som mäster hade vissa svårigheter att erhålla och det skall ha krävts många påminnelser till sockenstämman.
På ljudtaket finns fem tavlor där kyrkans tillblivelse återberättas. Bland annat kan vi på den första tavlan läsa: ”På hans Kungl. Maijst. Konung Frederich den förste, allernådigste bevillning om kyrkans förflyttning till ett beqvämligare rum. Anno 1723 den 28 oktober”.
Altaruppsatsen är delad i tre fält eller bilder. Överst står den uppståndne frälsaren med segerfanan. I mellanpartiet ser vi den korsfäste Jesus Kristus. I bakgrunden till den korsfäste fanns före att kyrkan renoverades 1954 ett målat landskap, men vi kan nu åter se de ursprungliga 1700-talsbilden med det törnekransade hjärtat.
I det nedre fältet framställs instiftandet av nattvarden och där kan man läsa text från Johannesevangeliet: "Wilken som äter mitt Kiött och dricker mitt Blod, han haver evinnerligt liv, och jag skall uppväcka honom på den yttersta dagen”.
Under denna text är ett varningens ord från Korintierbrevet tillfogat och som i en modernare tolkning lyder: "Ty den som äter och dricker utan att tänka på vems kropp det gäller, han äter och dricker en dom över sig".
På kanten av dopfunten kan man läsa: "Then ther tror och warder döpt han skal warda salig, men then icke tror, han skal warda fördömd. Anno 1728”. Den övre delen av funten är huggen ur en ekstock medan den vackert utsirade foten är skuren ur något mjukare träslag, troligtvis björk.
Det hamrade mässingfatet, med en bild av Jesus dop i Jordan, finns med i en inventarieförteckning från 1735.
Man har även låtit tillverka en kalk och ett fat i keramik med dopfunten som förlaga.
I kyrkans ägo finns en mässhake vävd av röd taft och var 1634 en gåva från befallningsmanen, alltså rättaren eller kronofogden Nils Jönsson på krongården Rågkvid. Mässhaken renoverades 1943 för 200 kronor.
Madonnan med barnet är kyrkans äldsta föremål och hängde förmodligen redan i den gamla kyrkan. Skulpturen är hur som helst från medeltiden, och hade legat undanlagt i flera hundra år innan den åter plockades fram och hängdes upp i samband med att kyrkan renoverade 1954.
En ljuskrona med plats för 5 ljus som hänger vid altarringen är från slutet av 1600-talet. År 1684, då kyrkokassan innehöll endast 68 daler och 3 shilling kan vi i ett protokoll läsa: "Aff dessa penningar hafwa någre aff sochnemännen inköpt en Crona, dock utan Kyrkioherdens wetskap, som sig desto meer för alt framdehles athal uhrscäcktar och stijger efter deras rächning till 21 daler”. Kyrkoherden som inte gillade att sockenmännen handlat på egen hand, hette Jonas Fosselius
Det berättas att svanen, som kröner ljuskronan, biter sig själv i bröstet. Detta skall symbolisera Kristus som utgjuter sitt blod för människornas frälsning. Denna symbol brukar alltid framställas som en pelikan, vilken på detta sätt uppges mata sina ungar när det är brist på annan föda. Legenden är från 200-talet och ska enligt berättelsen om denna ljuskrona från 1600-talet ha ersatts av en svan, som säkert var en betydligt mer känd fågel bland sockenborna än pelikanen. Det finns dock mycket som tyder på att detta är en efterhandskonstruktion och att svanen, som ju ofta ser ut att picka sig på bröstet, helt enkelt är ditsatt som utsmycknad utan symbolvärde.
Sin första orgel fick kyrkan 1842. Den ersattes 1889 med en orgel byggd av Salomon Molander. Fasaden från denna och som är bevarad är troligen ritad av arkitekten vid Överintendentsämbetet Fredrik Ekholm. Bakom fasaden fick dock sedan slutet av 1940-talet ett pneumatiskt orgelverk byggt av Anders Magnusson i Göteborg. En del av pipmaterialet är liksom fasaden från 1800-talet.
