Berättelser om kyrkor i Skara stift
lista / karta Habo kommun
Habo kyrka
Berättelser om kyrkor
i Skara stift
lista
Habo kyrka
Det som ser ut att vara den modernaste delen av kyrkan, sakristian i sten är faktiskt den äldsta delen av kyrkan. Det är en tillbyggnad som är det enda som återstår av den medeltida kyrkan som också den i huvudsak var byggd i trä.
Habo kyrka skulle kunnat stå på Skansen. År 1900 fick kyrkorådet erbjudande om att sälja kyrkan till Arthur Hazelius för 75.000 kronor.
Byggnaden skulle sedan plockas ner för att byggas upp igen i Stockholm. Och kyrkorådet blev glada för erbjudandet då man ansåg att kyrkan var för stor när man byggt den nya Gustaf Adolfs kyrka. På sockenstämman sade man dock nej. Det var en församlingsbo som lyckades stoppa affären genom att förklara, hur »... den som idag kan sälja sin kyrka för slem vinning, han kan i morgon vara med om att för samma pris afyttra sin själs salighet!» Kyrkan fick stå kvar. Först 1916 lyckades Skansen köpa en annan kyrka - den i Seglora utanför Borås, en kyrka man bara behövde betala 1.000 kronor för.
Kyrkan i Habo omnämns i skrift redan under sent 1200-tal. Kyrkans altare av sandsten är från 1300-talet, och då kyrkan byggdes om i början av 1700-talet hittades en relikask i altaret. I denna relikask fann man bland annat ett stycke pergament där det stod att altaret invigts av biskop Sigge i Skara. Två Sigge finns i biskopslängden under 1300-talets mitt och tidigt 1400-tal.
Men enligt en gammal legend var det inte meningen att kyrkan skulle legat här från början. Det man försökte bygga rev onda makter ner om natten. När detta pågått några gånger tröttnade arbetarna och släppte ut två stutar, och där de stannade för att beta, där skulle man bygga kyrkan. Och det blev enligt legenden alltså på den plats där kyrkan ligger idag.
Tidigare fanns ett korskrank som enligt katolsk sed avdelade koret, som var den heligaste delen av kyrkan från kyrkorummet. Det är osäkert när detta skrank togs ner, men enligt en teckning som folklivsforskaren Nils Månson Mandelgren gjorde, stod den uppe till 1872.
På den västra sidan av kyrkorummet finns den så kallade torparläktaren, och fram till början av 1900-talet fanns dessutom den så kallade Sjunde himlen, en extra läktare på var sida om orgeln.
I kyrkans kor finns loger för herrskapsfolk. På södra herrskapslogen ser vi en minnestavla över Swen Nilsson Swan, som var en av de båda personer som på 1720-talet såg till att kyrkan byggdes om och fick sitt nuvarande utseende.
Den andre var prosten Martinus Seth, död 1731, som på vänstra sidan i koret har en minnestavla över sig och sin hustru
Johanna Kiempe. I medaljongerna finns namnen på hans barn.
Det var vid denna tid - på 1720-talet - som altartavlan skapades av bildhuggaren Jonas Ullberg, som troligen var bror till en annan träsnidare från Västergötland vid namn Johan Ullberg - den äldre kallad, som i sin tur eventuellt var far till den mycket produktive Skånske träsnidaren med samma namn; Johan Ullberg. Som du hör är det lätt att förvirrad sig bland namnen.
För att sprida ytterligare förvirring fanns det dessutom en bildhuggare vid namn Magnus Ullberg Johansson, död 1770 och vars epitafium finns på ena väggen. Han har också medverkat till utformningen av kyrkan - vilket jag återkommer till.
Altartavlan - alltså tillverkad av Jonas Ullberg - visar Jesu korsfästelse, begravning och uppståndelse. De två figurerna som står på var sin sida av altartavlan är Mose med stentavlorna och Aron med den grönskande staven.
Klockan i altartavlan är unik. Den byggdes i Jönköping 1750 och har bara timvisare. Varje hel timma slår pojken, som sitter alldeles ovanför klockan, på de två halvkloten med sina hammare. Det lugna tickandet som hörs i kyrkan kommer från urverket.
Vapensköldarna som finns på båda sidor om altaruppsatsen är över Nils Wetterstierna.
Träsnidaren Jonas Ullberg har också skapat predikstolen. Hans verk finns i många kyrkor, men de båda verken i Habo kyrka är bland de sista han gjorde.
Kyrkan är mycket rikt smyckad med målningar utförda i mitten av 1700-talet i en stil som kallas ”bondbarock”.
Men det fanns redan i slutet av 1600-talet planer på att låta dekorera kyrkan invändigt. 1689 skrev församlingen kontrakt med målaren och bildhuggaren Wilhelm Christian Fabritius från Jönköping, som dock dog i pesten 1711, innan han hann påbörja arbetet i Habo kyrka.
Sedan dröjde det, och Johan Christian Peterson och Johan Kinnerus fick istället uppdraget först på 1740-talet. Dessa anlitade i sin tur var sin lärling från Habo; Conrad Schwarz och Peter Edberg. Enligt kontraktet skulle mästarna måla halva kyrkan var och för detta erhålla 800 riksdaler. I priset ingick att de skulle göra sina egna färger, av metalloxider, växt- och jordfärger.
Kinnerus hann dock inte inte färdig med sin hälft, och det gick så långt att församlingen drog honom inför häradstinget. Tinget dömde honom att fullfölja sin del av avtalet, men höjde samtidigt hans arvode med 200 riksdaler då arbetet skulle ta ytterligare ett år. Detta var inget man hade råd med i Habo, så man tvingades att pantsätta sitt första kyrksilver till Valdshults församling, där kyrksilvret finns kvar än i dag.
Johan Kinnerus som är den mest erkände av de båda mästarna har dekorerat ett tiotal kyrkor i trakten, bland annat Brandstorps och Barnarps kyrkor.
Johan Christian Peterson har endast dekorerat en kyrka, den här i Habo. Men han målade hus och interiörer i de gamla kvarteren i Jönköping. De flesta av dessa målningar försvann tyvärr i en stor brand 2001.
Målningarna som pryder i stort sett hela kyrkan invändigt, på tak, väggar, läktarbröstningar och mittskeppsplafonder illustrerar Luthers katekes.
Och just katekesen som tema för målningarna är unikt. Ett problem var att de båda målarna inte var så bevandrade i Bibeln, så de fick be kyrkoherden Jungmarker, som var en beläst man om hjälp. Han gav dem skisser och texter som de kunde utgå från. Målningarna hjälpte sedan till i undervisningen, och gjorde det lättare att komma ihåg katekesens innehåll.
Målningarna i Habo kyrka är unika också genom att de täcker både väggar och tak. Normalt dekorerade man bara tak och valv på den tiden.
Tio Guds bud är målade på sidoväggarna, trosbekännelsen i taket under läktarna och Herrens bön på väggarna ovanför läktarna. Stora målningar som illustrerar Dopet, Skriftermål och avlösning, Nattvarden och Välsignelsen finns i taket.
Damerna som är målade på orgelläktaren hör inte ihop med temat i kyrkans övriga målningar, och visar möjligen Ulrika Eleonora, som var Sveriges drottning 1719-1741, med olika instrument.
Orgelns fasad är från 1736, då den ursprungliga orgeln byggdes av Johan Niclas Cahman som var en av den tidens mest välkända orgelbyggare. Fasaden smyckades av bildhuggaren Magnus Ullberg-Johansson från Habo - vars epitafium finns på ena väggen. Själva orgelverket är nytt, tillverkat 1962 av Olof Hammarberg, men man har behållit de gamla orgelpiporna.
Det äldsta föremålet i kyrkan är dopfunten i sandsten, som är från mitten av 1200-talet.
Den har en speciell historia. När kyrkan renoverades 1908 satte man in en ny dopfunt, och den gamla hamnade i ett förråd - och glömdes bort. I en senare inventarieförteckning stod dopfunten beskriven som ”en mortel att blanda rödfärg i”. I början av 1950-talet återbördades dopfunten till kyrkan, men det finns fortfarande rester av rödfärg kvar på dess insida.
I Habo kyrka finns också flera andra medeltida inventarier. Bland annat finns det i sakristian en stor träskulptur föreställande Johannes Döparen, daterad till 1200-talet.
På kyrkogården står en klockstapel som byggdes på 1760-talet av sergeanten Sven Mellin, möjligen efter förslag av den märklige tombyggaren Uhrberg i Kåslätt. Av kyrkans tre klockor lär två vara från 1500-talet.
Habo kyrka var en av fyra kyrkor som fanns avbildade på Postens julfrimärken till utlandet år 2002 under rubriken: "Romantiska kyrkor i juletid". De övriga kyrkorna är Kiruna kyrka i Norrbottens län, Tensta klockstapel i norra Uppland och Sundborns kyrka i Dalarna.
