Berättelser om kyrkor i Skara stift
lista / karta Grästorps kommun
Tängs kyrkoruin
Berättelser om kyrkor
i Skara stift
lista
Tängs kyrkoruin
Idag återstår endast ett litet stenröse av den gamla medeltida sockenkyrkan i Täng.
Byggnaden blev raserad samtidigt som kyrkan i Håle, efter att de båda socknarna på 1880-talet beslutat att uppföra en ny gemensam kyrka, kallad Håle-Tängs kyrka. De båda gamla kyrkobyggnaderna ansågs små, mörka och förfallna. Tängs kyrka hade till exempel inte genomgått någon restaurering på över 200 år.
Kyrkan som sannolikt byggdes på 1200-talet på vad som tidigare var ett gammalt forngravfält, genomgick en sista större renovering och ombyggnad 1669, som till viss del bekostades av Magnus Gabriel De la Gardie. Detta eftersom kyrkan hörde till Läckö grevskap.
Det gamla koret revs då och långhuset tillbyggdes i öster.
Yttertaket var täckt av spån från barrträd.
Kyrkans dörr mot vapenhuset var gjord av plankor som var beslagna med tjocka järnplåtar och försedd med stocklås, och på östra gavelns utsida fanns uppsatt årtalet för den sista ombyggnaden 1669 i järnsiffror.
Altaret var uppmurat av sten med en stor kalkstenshäll överst, och dopfunten i sandsten med lejonbilder i relief förvaras nu i Håle-Tängs kyrka. Även den gamla altaruppsatsen används i den nya kyrkan.
Invändigt var innertaket målat med bibliska motiv. Av detta finns inget bevarat, men motiven och uppdelningen är detsamma som i Ornunga kyrka.
Norr om kyrkan fanns en klockstapel med en ensam klocka, gjuten i Göteborg år 1741 av Arwid Böök och försedd med följande inskrift; Til Guds ähra och Tängs sochen til tienst är denna klocka giuten på kyrckans och sochnens egen bekostnad då warande kyrckoherde Herr Petrus Warelius kyrckowärdar Måns Ionsson Hindrick Iohansson
När kyrkan revs påträffades två runstenar som togs fram och restes på kyrkogården. Den ena låg i själva ingången till kyrkan och murarna vilade till viss del på den. Dess inristning är delvis utsliten efter allt trampande in och ut genom kyrkan. men har tolkats till; Gy satte (denna sten efter) ... sin fader ... Eskil ... högg ... runorna.
Den andra stenen låg med runinskriften inåt i kyrkans västra gavel, ungefär 3 meter över marken. Ovisst är om stenen dekorativa avslutning upptill är Tors hammartecken eller ett kryckkors. En bit av stenen där namnet på fadern stått har antagligen varit borta redan när den murades in. Inristningen har tolkats till; Stolhövde ... reste denna sten efter ... sin fader en mycket god tägn.
Då stenen togs fram ur kyrkomuren och tvättades från murbruk och lera med vatten fick detta en rödaktig färg. Färgen kom från själva runorna som var ganska tjockt ifyllda.
Byggnaden blev raserad samtidigt som kyrkan i Håle, efter att de båda socknarna på 1880-talet beslutat att uppföra en ny gemensam kyrka, kallad Håle-Tängs kyrka. De båda gamla kyrkobyggnaderna ansågs små, mörka och förfallna. Tängs kyrka hade till exempel inte genomgått någon restaurering på över 200 år.
Kyrkan som sannolikt byggdes på 1200-talet på vad som tidigare var ett gammalt forngravfält, genomgick en sista större renovering och ombyggnad 1669, som till viss del bekostades av Magnus Gabriel De la Gardie. Detta eftersom kyrkan hörde till Läckö grevskap.
Det gamla koret revs då och långhuset tillbyggdes i öster.
Yttertaket var täckt av spån från barrträd.
Kyrkans dörr mot vapenhuset var gjord av plankor som var beslagna med tjocka järnplåtar och försedd med stocklås, och på östra gavelns utsida fanns uppsatt årtalet för den sista ombyggnaden 1669 i järnsiffror.
Altaret var uppmurat av sten med en stor kalkstenshäll överst, och dopfunten i sandsten med lejonbilder i relief förvaras nu i Håle-Tängs kyrka. Även den gamla altaruppsatsen används i den nya kyrkan.
Invändigt var innertaket målat med bibliska motiv. Av detta finns inget bevarat, men motiven och uppdelningen är detsamma som i Ornunga kyrka.
Norr om kyrkan fanns en klockstapel med en ensam klocka, gjuten i Göteborg år 1741 av Arwid Böök och försedd med följande inskrift; Til Guds ähra och Tängs sochen til tienst är denna klocka giuten på kyrckans och sochnens egen bekostnad då warande kyrckoherde Herr Petrus Warelius kyrckowärdar Måns Ionsson Hindrick Iohansson
När kyrkan revs påträffades två runstenar som togs fram och restes på kyrkogården. Den ena låg i själva ingången till kyrkan och murarna vilade till viss del på den. Dess inristning är delvis utsliten efter allt trampande in och ut genom kyrkan. men har tolkats till; Gy satte (denna sten efter) ... sin fader ... Eskil ... högg ... runorna.
Den andra stenen låg med runinskriften inåt i kyrkans västra gavel, ungefär 3 meter över marken. Ovisst är om stenen dekorativa avslutning upptill är Tors hammartecken eller ett kryckkors. En bit av stenen där namnet på fadern stått har antagligen varit borta redan när den murades in. Inristningen har tolkats till; Stolhövde ... reste denna sten efter ... sin fader en mycket god tägn.
Då stenen togs fram ur kyrkomuren och tvättades från murbruk och lera med vatten fick detta en rödaktig färg. Färgen kom från själva runorna som var ganska tjockt ifyllda.